Min träff med min förhoppningsvis nya arbetsgivare är framflyttad till i morgon. No harm done egentligen men det är lite tråkigt to say the least. Men, shit happens och det här är mest ett lite störande inslag, håller på att dö av nyfikenhet bara om vad hon har att säga. Hästen är förövrigt mycket bättre. Det är så jädra roligt, just nu känns det väldigt märkligt att jag alls har kunnat vara utan häst i såpass många år som jag har. Känns som att jag har hittat hem igen, lite läskigt och oroväckande att lusten att skaffa eget stall börjar göra sig gällande igen, försöker komma ihåg hur jobbigt jag tyckte det var. Inte alls lika kravlöst som det trots allt är nu. Ska man dessutom ha fler hästar som jag såklart kommer vilja ha så sitter man där igen... massor med jobb, lite tid. Håll det i huvudet flicka lilla när storhetsvansinnet kommer smygande. Som det är nu kan du jobba med hästen medan hyresvärden målar om vindskyddet och slår i nya stolp. Bara att betala hyran och ha roligt med hästen. Helt perfekt om man tänker efter. Glöm inte bort.
Sambon är borta hela veckan, klumpen i magen är tillbaka, hann aldrig släppa helt. Tur att jag är fullt sysselsatt hela tiden. Helgen kommer säkert bli likadan som den här, helt däckad av utmattning eftersom jag äntligen slappnar av. Ska livet vara så egentligen? Vad är det jag gör för fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar