stegräkna

Jag gör så lite jag kan, på jobbet alltså. Lite besvärande men sant. Jag orkar inte riktigt med något mer än halvfart just nu. Hade jag haft texter och underlag att jobba med hade det varit en annan sak men det där att samla in och rådda upp och prata med folk är lite mer än jag klarar för tillfället. Men det är ok. Man kan inte säga att något är direkt på topp just nu.

Jag har bestämt mig, en systemkamera. En schysst kamera med ett schysst objektiv. Hellre ett bra objektiv än två sämre. Köper hellre till extra objektiv senare i så fall. Jag tror det är vettigt att göra så. Nästan längtar till då de ska hämta hästen. Får väl vänta en vecka eller så efter att de har hämtat henne innan jag spenderar en massa pengar men det vore väl fan ifall det inte skulle gå vägen fullt ut den här gången. Får inte glömma att säga upp försäkringen.

Är med i någon sån där friskvårdsgrejja på jobbet. Tappa.se, tappatrampet, gå till Berlin vinn en väldigt liten resecheck. Men det är ganska schysst, man fick en stegräknare. Det är jädrigt lätt att komma ganska högt över vad en normal människa tydligen trampar varje dag. Jaja, får väl se om man slimmar ner eller inte. Tycker det är en skitskum metabolismuträknare. Muppsida.

Måndag, regn, kyla. trööööött.

Var hos föräldrarna i helgen, status quo. Men skönt att ha hälsat på och kollat läget. Hjälpte morsan att skura av köksluckor och sånt. Sånt som inte hinns med, ännu mindre nu än förr. Pappa var som vanligt, förnekelsestadiet, ganska grinig. Eller så var det jag som var obalanserad. Det var skönt att ta hand om mamma lite i alla fall. Orken räcker tydligen inte till båda på en gång så nu har jag lite dåligt samvete dör att jag inte satte mig ner och pratade med honom mer. Men jag orkade inte helt enkelt. Det var enklare att vara i köket och göra ett handtag. Hundarna är jättefina. Jag vil ha en hund. Fast inte en Stafford. Jag vill ha en friluftshund. Men hur ska den hinnas med. Är ensam hemma den här veckan. Jag vill inte.

vill inte

13.47 Jag har värk mellan skulderbladen och huvudet känns som sirap. Pratade med mamma igår. Hon lät helt förstörd, hade pratat med koordinatorn tidigare under dagen och verkligheten hade ramlat in över henne. Över mig också. Pappa var pigg, förhållandevis i alla fall, förra veckan. Det är lätt att förtränga då. Hur sjuk han egentligen är. Ibland tror jag att han redan går på övertid, att det bara är den där envisheten som håller honom uppe. Men även om han säger att det är 2-3 år kvar så är det nog inte mer än några månader. Jag skulle inte tro att läkarna har helt fel. Vad ska man göra liksom? Jag vill bara lägga mig under en filt och gråta. Hur jag än bär mig åt kommer det inte att försvinna eller lösas. Det kommer bara vara kvar och göra ont i flera år framåt.

snö

Så här glad är man i Bansko när det blåser, snöar och man har puder upp till knäna.

oceaner av tid

sedan sist. Idag är det påskafton, årets äthelg näst efter julen. Mitt godissug har nått nya höjder. Efter påsk är det dags att göra något åt det. För tändernas skull. :) eller nåt. Pappa är bättre, ikväll kommer trevliga människor över på påskknytis. Igår lyssnade jag och sambon på gammal musik: tema -96 och drack massor av whiskey. Skillnaden mellan då och nu är priset på spriten. (Och att man lägger sig tolv utan att ha varit ute). Jag är inte gravid. Det är väldigt fint väder. Nu ska vi köpa påskservetter och påskgodis, det fådda är slut.

Fridens