13.47 Jag har värk mellan skulderbladen och huvudet känns som sirap. Pratade med mamma igår. Hon lät helt förstörd, hade pratat med koordinatorn tidigare under dagen och verkligheten hade ramlat in över henne. Över mig också. Pappa var pigg, förhållandevis i alla fall, förra veckan. Det är lätt att förtränga då. Hur sjuk han egentligen är. Ibland tror jag att han redan går på övertid, att det bara är den där envisheten som håller honom uppe. Men även om han säger att det är 2-3 år kvar så är det nog inte mer än några månader. Jag skulle inte tro att läkarna har helt fel. Vad ska man göra liksom? Jag vill bara lägga mig under en filt och gråta. Hur jag än bär mig åt kommer det inte att försvinna eller lösas. Det kommer bara vara kvar och göra ont i flera år framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar