panik del 2

Jag vill hem och ändå inte, jag vill bli av med den här känslan av att vi har gjort vårt livs misstag. Jag vill inte vara så här trött. Jag vill inte bli gråtfärdig av panikångest och rädsla hela tiden. Jag vill åka hem och öppna dörren till ett hus som luktar trevligt, inte misstänkt. Jag önskar att jag hade känt det när vi var och tittade men då var det inget konstigt alls. Hur mycket hade de vädrat innan? Var det det de andra hade känt som tittade?

ångest igen

Allt är flyttat och klart, lägenheten städad. Jag har total ångest, jag tycker det luktar skumt i hallen. Jag är dödstrött och jätterädd. Har nojjor om att det ska vara mögel överallt. Att vi ska bli sjuka, att vi inte ska kunna sälja igen om vi vill flytta. Det är jättejobbigt. Det blir liksom bara värre och värre, hoppas det går över när tröttheten släpper. Det är lite samma ångest som förra gången jag hade hus. Trodde det skulle vara annorlunda nu. Älsklingen stortrivs och tycker det är fantastiskt. Jag blir tät i näsan, kan vara alla blommor, kan vara något annat. Är tät både inne och ute. Det släpper på övervåningen så det kan väl betyda attd et är någon giftig växt utanför som jag reagerar på. Ska köpa nässpray tänkte jag. Imorgon ska vi betala och göra allt klart på banken. Då kommer det dessutom ut en försäkringssnubbe. Usch jag har ångest, jag vill inte att det ska vara så här. Är helt gråtfärdig. Jag vill liksom bara bo i ett hus utan problem. Inte i ett som kommer att ge mig huvudvärk, nästäppa, eksem, problem med slemhinnorna och allt möjligt annat skit som mögelhus ger en. Men sambon kanske har rätt. Det kanske inte är något att bry sig om, att det är en lukt som sitter kvar från de som bodde där förut. Det luktade skumt i lägenheten cokså när vi var där och skulle städa ur. Kardtong och flyttdamm. Men den gnagande oroskänslan finns lik förbannat kvar. Tänk om vi har gjort vårt livs misstag? Jag är jättenervös.

dödskalleboken

Jag har en liten dödskalle bok i råhäftig mildviolett färg. En ganska töntig bok egentligen, men jag har en förkärlek för att skriva små antekningar och grejjer i böcker och spara på. Blogg-utvecklingen har sabbat det där litegranna men ibland läser man sin gamla funderingar. Recept, jobbanteckningar, funderingar i allmänhet, snapstester och liknande. En sak är klar, när man testar snaps är man inte mer mogen vid 28 än vad man var vid 18. Hugaligen. En annan sak är också rätt intressant. Jag gjorde en målplan när jag var 28. Mål just nu, mål om 3 år, mål om 5 år. Skitspännande. Jag har i princip lyckats genomföra det jag skrev. Kanske inte exakt ordagrant såsom jag skrev det, jag har t.ex. inte fått ihop det med en snygg skate/punksnubbe, däremot en snygg skidåkarsnubbe. Same shit different hair cut typ. Jag har nått mina karriärmål och ligger faktiskt bättre till i lön än vad jag hade siktat på. Yeah baby!

Med andra ord, sätter man ord på det man vill så blir det så. Det är jäkligt koolt faktiskt. Kanske ska göra en ny sån där plan. Nästa år har det gått 5 år sedan jag skrev den första. Undrar vad som händer efter det. :)

Dödskalleboken får komma tillbaka i tjänst.

Spanks and kisses

orka

Flyttmisär dag 3

Jag känner mig stressad, jättetrött och sliten. Det känns som att jag inte alls har koll på nedpackningen. Det är massor med grejjer överallt och tiden rinner iväg. En gång i tiden fick jag plats med alla mina grejjer i en Saab. Och ändå rensar och rensar och rensar man. Ska nog börja rensa på jobbet också. Har ingen lust, vill bara sova. Nästa vecka börjar folk gå på semeter. Skönt, då kanske det lugnar sig lite. Det är jobbigt men jag ser faktiskt lika trött ut som jag är. Mina antirynk, antipås, antimörk under ögonen krämer hjälper liksom inte. Det är svårt att hålla modet uppe när man bara vill gå och lägga sig och sova.

LEH livet efter helgen. Jag inbillar mig att det blir bra så fort vi har överlevt helgen. Då ska det bara packas upp. Men det kan man i alla fall gör i normalt tempo.

oångest

Nu känns det bra igen. Vi ska tydligen öka värmen i källaren. Det borde lösa problemen. Inte så konstigt egentligen. På vintern när det är torrt ib acken och varmt i huset är det såklart torrare där nere, på sommaren stänger man av värmen och fuktigheten ökar överallt. Mao påslag. Ganska självklart. Med lite flyt har vi en ny hyresgäst till 1 juli. Han ska bara bli godkänd av värden så är saken biff.

Älsklingen sålde crossen igår också. Det är koolt när allt bara klaffar. Ska skriva på mitt nya anställningskontrakt och skicka in bara så är allt fixat och färdigt. Det enda som är kvar nu är Eon, klurar lite på vad man ska sätta för datum där. Hmmm får nog avvakta lite till och höra med sambon.

ångest

Jag har total ångest. För i princip allt.

Att vägen ska vara såpass trafikerad att vi blir helt galna och vill flytta.

Att hela källaren ska vara totalt mögelgiftig och att vi kommer att bli sjuka.

Att avloppsrören i badrummet är gamla och går sönder så det blir vattenskador.

Ja det är väl egentligen det jag oroar mig för. Det där med vattenrören dök upp i huvudet i natt. Varför inte en till grej att fundera över? Och pappas begravning, det är snart ett år sedan. Det har legat i huvudet och malt ganska länge nu men det behövdes väl lite annan ångest för att det skulle flyta upp till ytan.

Men jag tror det blir bra, vi får väl sätta in treglasfönster om trafiken skulle vara helt hysterisk. Men det kommer den inte vara, man vänjer sig och det lär väl åtminstone vara tyst på nätterna.

Nej, det kommer att bli jättebra, det är bara en liten svacka just nu. När möblerna är inne och allt är i ordning kommer det vara bra. Jordgubbarna kommer snart att mogna. Rosorna håller på att slå ut. Det är som alla hus, när det är ostädat, och omöblerat ser det superskabbigt ut. Inget konstigt, det går att ordna.

Vi har skjutit på vår vigsel, ringarna har kommit och är jättefina. Det känns ganska tråkigt men är nog det enda rätta. Det är liksom bara alldeles för mycket nu. Känner mig helt urlakad, deprimerad och orkeslös. vill mest bara krypa ner i sängen och sova bort allt. Men det går ju inte.

Tjoflöjt!

En sak är spännande.

(jag fick jobbet igår, skööööönt. Papprena är klara sånär som på att jag skrivit på men härifrån är allt klart. Jag vet när jag slutar och det ska inte vara några problem att få ihop det med nya stället. En tjänst som verkar helt ok, en chef som verkar helt ok, verksamhetschefer som är med på tåget. Hoppas fan det blir så bra som det känns nu. Dessutom helt ok lön! Det känns som att jag är med på banan, det är liksom på riktigt. Inga konstiga jobbkonstruktioner utan en riktig tjänst som de valde mig på. Känns så jävla bra!)


Ikväll skriver vi på för huset, känns också så jävla bra. Måste bara komma ihåg att smaka på vattnet och kolla hur det är med det där gemensamma avloppet, hur juridiken på det ser ut egentligen. Har varit skitduktig och begärt ut uppgifter från lantmäteriet. Mycket vuxet.

Med andra ord gör jag numera hjärndödande uppgifter med ganksa mycket ro. Det kommer inte vara för alltid. Bara 3 veckor till. Med lite semester insprängt däremellan. Kan inte bli så mycket bättre. Nu sitter de i ledningsmöte, undrar jag hur de kommer att lösa det här. Inte för att jag direkt bryr mig men det vore intressant att höra hur de ställer sig till att 4 personer har slutat inom loppet av 7 månader. Det är mycket för en organisation på 20 anställda.

Pirr

På tisdag skriver vi kontrakt på huset, under veckan får jag besked om jobbet. Jag har ganska många fjärilar i min mage nu. rätt jobbigt tycker jag. Hoppas de hör av sig i morgon så jag slipper vänta. AAAAAARRRGGGHHH! Hur länge ska man kunnamklara sådan här anspänning?

måste sova

Jag är extremt trött. Hoppas det inte var korkat att springa igår när jag hade tagit tbe-vaccin samma dag. Man kan ju knappast kalla det hård träning. Men just nu känner jag mig helt klart risig, eller så är det bara sömnbrist som gör sig gällande. En kollega är hemma och kräks idag. Usch, hoppas fan att man inte drar på sig något sånt. Vi kommer att köpa hus. Mäklaren håller på att sy ihop det hela. Man ska inte ropa hej förrän pappret är påskrivet iofs men just nu verkar det ganska otroligt att vi inte skulle få det. Ett rött hus med sjöutsikt! Om jag inte får nytt jobb kommer jag att få pendla tämligen långt. Det ser jag inte fram emot. Men vad tusan, jag har ju bestämt mig för att jag ska ha det här jobbet. Det kommer ju att bli så. Något annat finns inte på kartan. Dessutom kommer jag få högre lön. Något annat finns inte heller på kartan. BASTA! Inte min karta i alla fall. Men det är så jobbigt innan allt är klart. Tänk om, tänk om, tänk om det skulle gå åt helvete. Men gör det det så blir det nya tag, det finna andra jobb. Dessutom skulle ju jag starta eget. Den tråden har nästan försvunnit i allt annat. Tänk om det blir bröllop vid sjön istället. Det vore trevligt. Med de närmsta kompisarna och familjen. Lite buffé och tilltugg. Knytkalas kanske till och med. Ta på dig något du känner dig fin i och ta med något ätbart du tycker om. Vore trevligt. Speciellt som man kan styra över vädret och beställa perfekt lagom temperatur och solsken.

Nytt läge?

Jag är sä jävla nöjd. Man ska för all del inte ta ut segrar i förskott men eftersom jag vet att jag inte är psykopat eller liknande känns det ändå som att jag är nästan hemma. Jag ska på personlighetstest till nytt jobb, det skulle innebära fast tjänst, pendling, ny stad och förutsättningar som låter kanonbra i mina öron. Helt jävla goddamn glorious! Det kan ju också innebära att vi får köpa ett hus i Vikersvik med sjöutsikt! Hur grejt vore inte det, ska titta på det imorgon. Visst, det blir surt att pendla med bil varje dag, och dyrt men ändå. Det känns som att jag kan ta det, det finns folk som pendlar betydligt längre än så.

Det här med affirmation verkar funka, säger man det högt för sig själv om och om igen och verkligen tror på det så händer det. Då tror andra också på en. Man får hålla tummarna för att testen inte säger att jag har helt fel personlighet eller så men det borde ju vara ganska lugnt, när 5 chefer tycker att man borde passa så måste de ju ha en rätt så bra hum om vad man är för en filur.

En tanke som slår en är vad lätt det gick den här gången. Det kanske betyder att jag har något att komma med ändå. :) Ropa hej innan man är över bäcken... Affirmation, jag ska ha det här jobbet!

pest

Jag ska på intervju 2 imorgon. Jag hoppas som fan på att jag får det där jobbet för här är det pest. Jag kan inte vara kvar här. Jag blir bara förbannad, det finns ingen mening med mitt jobb och för första gången i mitt liv känns det faktiskt som att jag inte har någonsomhelst användning för mina 4 år på universitetet. Jag är sekreterare, inget ont om dem, fantastiska människor som gör fantastiska jobb men det är inte det jag har utbildat mig till. Den här arbetsplatsen är ett hån mot allt som berör kommunikation. Vi kommunicerar överhuvudtaget inte och det finns inget intresse för att göra det heller.

Tur att jag ska köra Annas pass ikväll så jag får ur mig lite aggretioner. Kommer aldrig kunna sova annars.

Har dessutom insett att jag ska gifta mig om lite drygt en månad. Måste boka boende och restaurang och sånt. Ojojoj tiden har liksom bara sprungit iväg. Som tur är har vi ju valt en ort som inte är fullsmetat om somrarna men ändå, lite väl nonchalant kanske det är ändå. Det är trots allt vår bröllopsdag. :)

Nej fy fan, jag ska ligga lågt tills jag får besked ifall jag byter arbetsgivare eller ej. Om jag inte får det kommer jag jobba stenhårt på att dra igång min egen verksamhet och gå ner i tid här. För så här kan jag inte ha det. Det funkar överhuvudtaget inte.

Jävlahelvetesskitfan! Vad trött och arg jag blir.

Hus

Hejsan dagboken det var längesedan nu...

Vi la oss på ett hus för några dagar sedan. Den är husjakten har nästan tagit smått fanatsiska proportioner. Man kan väl säga att vi surade ihop på hur budgivningen gick till. Så här i efterhand lite oförtjänt kanske men det kändes inte bra och framförallt inte kul att buda . Men ett fint hus var det ändå. Men men, man kan inte få allt alla gånger. Försöker fokusera på det som inte var optimalt Men det är svårt när man drabbas av en sån där omedelbar förälskelse och känner att här vill jag bo. Men jag tror vi gjorde rätt i alla fall. Det kanske var mer stilen än något annat egenligen. Ljusinsläppet och den vita färgen. Vit färg kan man fixa själv. Schyssta fönster finns det på fler ställen. Hur trevligt sovrummet än var så var badrummet stort som en flygkabin, eller litet. Köket var tämligen opraktiskt. När de renoverade kittade de bara om det befintliga och stoppade in nya vitvaror. Istället för att göra en mer praktiskt lösning. Någon hade våldfört sig på ett av fönstren och satt igen det. Det fanns noll förvaring. Fast det är så märligt för hur man än vänder på det så kommer jag hela tiden tillbaka till hur förtjust jag blev i det. Eller kanske stilen det representerade. Ljust, luftigt, rent och fint. Om vi hade flyttat in hade det inte hållt sig så välstädat om man säger så. Homestyling lönar sig kan man väl säga. Men men, ovanför en viss pengagräns är det inte värt det längre. Men lite surt är det i alla fall. Vi hade väl inte bestämt oss helt och hållet. Eller så blev vi för snåla. Hur som helst vill jag gärna ha källare på mitt hus i framtiden, vilket det nu än blir.

Vi ska finurla på Arne-mannens hus. Ett renoveringsobjekt och så blir man hyresvärd på köpet men varför inte, det ligger svinbra. Trädgården är rejäl och insynsskyddad. Huset i sig är vackert. Men man vet aldrig, det skulle kunna vara något. Helt klart en alternativ lösning.