ångest

Jag har total ångest. För i princip allt.

Att vägen ska vara såpass trafikerad att vi blir helt galna och vill flytta.

Att hela källaren ska vara totalt mögelgiftig och att vi kommer att bli sjuka.

Att avloppsrören i badrummet är gamla och går sönder så det blir vattenskador.

Ja det är väl egentligen det jag oroar mig för. Det där med vattenrören dök upp i huvudet i natt. Varför inte en till grej att fundera över? Och pappas begravning, det är snart ett år sedan. Det har legat i huvudet och malt ganska länge nu men det behövdes väl lite annan ångest för att det skulle flyta upp till ytan.

Men jag tror det blir bra, vi får väl sätta in treglasfönster om trafiken skulle vara helt hysterisk. Men det kommer den inte vara, man vänjer sig och det lär väl åtminstone vara tyst på nätterna.

Nej, det kommer att bli jättebra, det är bara en liten svacka just nu. När möblerna är inne och allt är i ordning kommer det vara bra. Jordgubbarna kommer snart att mogna. Rosorna håller på att slå ut. Det är som alla hus, när det är ostädat, och omöblerat ser det superskabbigt ut. Inget konstigt, det går att ordna.

Vi har skjutit på vår vigsel, ringarna har kommit och är jättefina. Det känns ganska tråkigt men är nog det enda rätta. Det är liksom bara alldeles för mycket nu. Känner mig helt urlakad, deprimerad och orkeslös. vill mest bara krypa ner i sängen och sova bort allt. Men det går ju inte.