Ytterligare en bekant flyttar isär. Den här gången är det han som är förkrossad. Det är så tragiskt. Men det är väl som det är, det verkar gå i cykler sånt där. Alla träffas i ungefär samma ålder, hänger ihop ett tag bryter upp. Blir lite mer cyniska. Träffar någon annan...
Det är jobbigt när människor runt omkring inte får uppleva samma sak som en själv tillsammans med en annan människa. Samma lyckorus. Den där trygga och lite skrämmande känslan av att vi hör ihop och alltid kommer att vara ihop. Allt annat vore ett brott mot naturlagarna. Det är en hisnande känsla man får när man tänker på hur mycket slump det egentligen var inblandat i vårt möte. Fast det kanske alltid är så att slumpen styr det som verkligen betyder något.
PS. Tobaksaffären tvärs över gatan har låst dörren trots att det sitter en öppet-skylt i fönstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar