blääääää

Just nu är allt så tråkigt så jag håller på att bli vansinnig. Lägenheten är i misär, jag har ingen lust att göra det lilla som ligger på mitt ansvar på jobbet, min kamera låter lite när man startar den, precis så mycket att jag kan börja bli nojjig och tro att den kommer att gå sönder. Har man inte problem så kan man alltid skapa dem. Jag skulle tro att allt hade varit mycket enklare om halsen bara inte hade kliat så jädra mycket. Den kliar verkligen, så där så jag skulle vilja dra en flaskborste genom luftrören. Fast jag hostar nog mindre idag än igår, det är ju alltid något kan man försöka intala sig själv. Snart är det lunch. Det är livar upp misären lite. Om 2 dagar kommer älskling hem.