Den 15 juli kl. 12 blir jag en gift kvinna. I Åre, i kabinbanan. Sambon frågade häromdagen om jag verkligen ville göra det där. Eller om det var hans idé som jag mest bara gått med på. Det kanske det är. Men med tanke på stressen jag fick över att försöka klura ut var det hela skulle ske så var det ganska skönt att bara ta någon annans alternativ. Klar idé, fix och färdig. Men det kommer att vara tråkigt att inte ha familjen och vännerna med. Fast vi får väl väga upp det med ett schysst party. Jag kan inte komma på något annat ställe som känns meningsfullt, praktiskt genomförbart och speciellt. Men jag undrar jag, det är lite påfrestande att vi alltid gör som han vill. Vill inte jag något eget?
Jag skulle vilja åka till västkusten i sommar. Blev extremt sugen på att hälsa på Johan och Linn i Varberg, tyvärr är det samma vecka som vi är i Åre. Vet inte hur det ska gå att få ihop. Har velat åka till västkusten hela livet typ. Men i princip aldrig varit där. Är inte det tragiskt?
Undrar jag om jag ska åka till nykroppa i helgen och kika in i mormors hus. Är ensam hemma hela helgen.
Jag ska nog köpa den där körsbärsklänningen.
Det är konstigt, men helt plötsligt så känner jag mig väldigt ledsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar