skör

Pappa blev inlagd på KSS i förrgår. Hans värden var superdåliga. Han hade ramlat när mamma inte var hemma. Han kommer att transfuseras så nu kanske han piggnar till ett litet tag men det går ganska snabbt utför säger de. Det är svårt att veta men det skulle kunna vara dags när som helst, eller så tar det några månader till. Men inte särskilt många. Det är helt omöjligt att ta till sig, man stänger av helt enkelt. Istället funderade jag på vad jag ska ha på mig på begravningen. Svart kostym, ska man ha hatt? Det är tjusigt. Behöver nog skaffa ett par nya svarta skor också, jag har inga begravningsskor. Vart ska han begravas? I kyrkan, han var verkligen inte kyrklig. Det totala motsatsen skulle man kunna säga. Helt sjukt egentligen, men det är betygligt lättare att tänka på det än på vad man ska säga eller göra nästa gång man träffas. Man känner sig så jävla hjälplös. Det är hemskt att se honom, han ser inte ut som han ska och låter inte som han ska. Jag kommer aldrig få tillbaka min gamla pappa igen, den som man känner igen.