Pappa dog för 2 veckor sedan. Ibland är jag inte otröstlig, ibland är jag inte i halvkoma, ibland är jag nästan normal. Sedan kommer den tillbaka, värken.
Begravningen var i onsdags, jag tänker ofta på vad prästen sa. Det var en fin begravning, det var bra att plocka blommor och göra buketter själv. Det tog en hel dag att göra annonsen i tidningen.
Det är märkligt, jag kunde bli så fruktanvärt arg på honom, det är nästan det jag saknar mest. Det går inte att vara arg längre. Jag har varit arg så länge.
fredag, juli 20, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar