strålande jul

Julångesten har fått en ny tappning. Den slår alla rekord, precis som julhandeln förväntas göra. Det är inte roligt. Jag vet inte vad jag ska göra åt det och jag vet inte riktigt vad det är som orsakar det. Pappas superdåliga hälsa, mammas dåliga hälsa, deras dåliga ekonomi, syrran och hennes snubbes dåliga ekonomi. Mormor som jag inte har hälsat på på jättelänge och som inte minns mig längre så jag kan inte åka dit på egen hand även om jag skulle vilja, det skulle bara göra henne ännu mer förvirrad. Inget som jag kan göra något åt men det ligger och gnager och håller mig vaken om nätterna och sitter som en ångestklump i magen när jag är vaken. Jag kanske måste sälja hästen, även om jag tycker om henne så är hon ett ångestmoment. Jag hinner inte, räcker inte och har inte råd. Eller så bestämmer jag mig i februari. Så får det bli, jag bestämmer mig i februari. Jag ska köpa alla julklappar den här veckan, då kan jag slappna av sen. Det måste bli så.