Klockan är snart 10. Idag har jag ätit havregrynsgröt till frukost. Den bästa frukosten för övrigt. Jag håller som bäst på att avsluta en kopp kaffe och har käkat ett Anjoupäron, en ostmacka och ett litet Ingrid-Marie som för all del var sunkigt i mitten så det blev bara några tuggor. Jag är fortfarande hungrig. Hur går sånt till? Jag har inte tränat osedvanligt mycket, jag är inte gravid. Återstår bara en stor fet jävla mask i magen. För jag är jättehungrig. Hur i helvete ska jag överleva fram till lunch.
Och så har jag ångest för att min CV som jag precis lämnade in inte är tillräckligt bra och att jag inte kommer att få jobb framöver. Homefree liksom, my ass, man är inte hemma förrän man är hemma. Å andra sidan är jag glad att jag har ångest. Alla kreativa människor har ångest som min ömma moder så tröstande uttryckte det för något år sedan när jag beklagade mig. Fy fan vad kreativ jag måste vara. Jätteskönt. Jaja, whatever. Min insats på jobbet hittills har åtminstone varit alldeles ypperlig. Ibland är jag duktigare än vanligt. ;D
Men mest av allt vill jag gå hem och kramas och sniffa på den där mannen som jag kan bli helt tårögd av att bara vara tillsammans med för att jag är så oerhört glad att överhuvudtaget ha fått träffa honom. Kramas är bättre än jobba hur roligt det än är på jobbet.
torsdag, november 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar