Ute skiner solen...Det är lite märkligt hur nöjd man kan vara med en sak och 3 månader senare så är det en helt annan sak. Min ena halva av jobbet t.ex. Jag dör i det här huset, jag trodde inte det skulle påverka såpass mycket men det gör det. Jag har ingen lust till stordåd här. Man ser inte ut, och om man skulle se ut så ser man bara en trist blå 60-tals fasad. Skärp dig. Tänk positivt! Mental träning. Jag ska göra något roligt idag istället. Lämna bunkern och plåta lite istället. Det är konstigt att inte ens det lättar upp humöret, ett hus kan omöjligt ha en så stark påverkansgrad på en. Eller kan det? Skulle inte tro att mina arbetskamrater här ser mig som glad och positiv jämnt. Jag blir bara precis som alla andra, jobbar så lite som möjligt och räknar timmarna till det att jag kan gå hem på eftermiddagen. Halv 4 närmre bestämt. Arla morgonstund har sin belöning på eftermiddagen. :) Yeah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar