mamma

Jag saknar min sambo, han jobbade borta inatt och jag har sovit väldigt dåligt. Är helt slut nu och grusig i ögonen. Men på plats framför datorn som vanligt. Alltid först på jobbet. Ganska skönt, det är lugnt och fridfullt här då.

Igår dog en av mina kompisars mamma. Hon har varit sjuk länge men det är verkligen så hemst att man inte kan ta det till sig. Jag gråter inte, det hindrar inte mina helgplaner. Men det ger mig en känsla av skuld eftersom jag fortfarande mest är pirrig över mina nya skidor som kommer med bud till jobbet idag. Tänk om något är fel på dem, om de inte passar... en massa värdsliga saker som sysselsätter hjärnan. Trots att någons mamma precis har gått bort. Människan är i grunden en självisk varelse. I alla fall är jag det. Å andra sidan kan jag inte gärna känna sorg över någon jag aldrig träffat. Däremot är jag ledsen å de kvarlevandes vägnar. Jag vet hur svårt det är att förlora någon. Om än inte ens mamma. Och livet och världen runt omkring en egen lilla bubbla fortsätter som om inget hade hänt. Så betydelsefull är man...