knyttet

Jag låg sömnlös i natt. Vaknade en stund före tre, såg på klockan sista gången när hon var ungefär halv fem. Är helt slut och lite illamående. Sambon är borta och jobbar. Av de 4 veckor vi har bott ihop har vi varit isär i ca 2. Har en ångestklump i magen som påminner om hur det kändes när jag var liten och mamma jobbade borta. Som att det berodde på mig att hon inte kunde vara hemma. Det är samma sak nu, hade det inte varit för mig hade han kunnat vara hemma istället för att behöva åka till Norge, Umeå, Sthlm hela tiden. Jag tror inte att han har en aning, och så pratar han om att åka hit och dit och göra det och det på semestern också. Väldigt noga med att säga att jag ska följa med om jag vill, det är rart och omtänksamt på alla sätt. Men han märker inte hur sliten jag blir av bara det att han inte är hemma. Jag vill bara få ha honom för mig själv i lugn och ro ett tag, vi har inte pratat med varandra på jättelänge. Ingen orkar, eller jag orkar i alla fall inte, är alldeles för trött de kvällar vi verkligen ses. Men han fixar att rådda med midsommar och en massa sånt med polarna. Under motiveringen, "jag träffar ju dem så sällan nuförtiden". Vem tar hand om mig?